Efter en stunds lek och snöbollskastning med fröken så smög jag in till personalrummet och sneglade lite ut genom fönstret och efter ett tag så började han så klart att leta efter mamma och när han inte hittade mig så blev han såååå ledsen. Till slut fick fröken gå in och hämta nappen och gosen till honom för han var otröstlig. Men idag fick jag bara inte visa mig. Jag stannade därinne tills de gick in och då efter att ha sett (genom dörrspringan) att han var någorlunda lugn så smet jag iväg. Och idag ska han vara själv där genom lunchen och han ska även försöka vila där. Usch, jag vet att det inte blir lätt. Och han kommer att vara så ledsen igen. Fyyyyy vad hemskt detta känns!! Nu ska jag snart köra dit igen men endast för att smyga in i personalrummet så att jag inte är så långt borta om jag behövs. Men idag ska jag inte "förstöra" genom att han får syn på mig som han råkade få igår vid lunch och då var det kört, vi fick åka hem och äta och sova. Men han måste ju ta nästa steg och vara lite mer själv där nu, för på måndag har de en ny inskolning och Elton får inte lika mycket ensamrätt på fröken. Jag tycker själv att detta känns stressat, undrar då hur det känns för lille gubben...
Min store lille kille!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar